Här visar vi ett utdrag från J. S. Wallins predikosamling.

Långfredagen

Det var Gud som i Kristus försonade världen med sig själv. (2 Kor 5:19)

Gud beslöt att låta all fullhet bo i honom och genom hans blod på korset stifta fred och försona allt med sig. (Kol 1:19-20)

Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att den som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.

Joh3:16

Det hänger sorgflor över Långfredagen. Som barn minns jag hur lång och tråkig den här dagen kunde vara. Ingenting som var roligt fick man göra. Ingen sport, inga nöjen, inga affärer öppna. Bara gudstjänster med psalmer som gick i moll. Långfredagen kunde verkligen vara lång.

Och ändå borde det här vara en glädjens dag. ”En jubelton bröt fram på Golgata.” Långfredagen påminner oss om en sorg och en död som bringar värden glädje och liv. Det är den dag som Gud försonar världen med sig själv genom Jesu död på korset. Detta är ingen religiös klyscha utan en verklighet, ett Guds mysterium.

Långfredagen består inte bara av ett yttre skeende. Den har en innersida. Korset har ett budskap. Jag vill betona tre saker.

Korset talar om människans skuld.

Inför korset står vi nakna. Korset avslöjar vem vi är innerst inne.

Från Frälsaren på korsets stam ljus faller på min dräkt då träder syndens fläckar fram jag blir med rövaren släkt.

Det var vad som hände när Jesus blev korsfäst. Översteprästerna och Stora rådet ville röja honom ur vägen. Han var för obekväm för dem. Han underkände deras tro och undergrävde deras maktställning. Därför försökte de få fram falska vittnesmål mot honom så att de kunde döma honom till döden.

Korset avslöjas vår likgiltighet. Folkhopen som spottar och hånar. I söndags ropade de ”Välsignad vare han som kommer i Herrens namn .” Idag ropar de ”Korsfäst, korsfäst”. De som aldrig tar ställning, som alltid följer med folkhopen och opinionsyttringarna. Där budskapet aldrig får gå ner på djupet och prägla personligheten. Likgiltigheten som korsfäster Kristus. Vid korset blir vi avslöjade.

Men var tog lärjungarna vägen? Vad var det Jesus hade sagt? ”I natt skall ni alla komma på fall för min skull, ty det står skrivet: ”Jag skall dräpa herden, och fåren i hjorden skall skingras.” Det var vid detta tillfälle som Petrus hade bedyrat ”Om jag så måste dö med dig, skall jag aldrig förneka dig.” Och så står det vidare: ”Och det samma sade alla lärjungarna.” Var de falska då? Nej, de menade säkert vad de sa, men de hade vägrat att ta till sig allvaret i lärjungaskapet, att vägen skulle gå via ett kors. Hur oförstående hade de inte ställt sig till Jesu tal om sitt kommande lidande?

Korset talar om Guds kärlek.

Långfredagen skulle inte vara en segerns dag om korset bara avslöjar människans innersta väsen Men nu är det så att korset också avslöjar Guds innersta väsen. Korset talar inte bara om vår skuld det talar också om Guds kärlek.

Aldrig har detta visats så tydligt som när Jesus dör på Golgata kors. På korset slår Guds kärlek ut i full blom. ”Ty så älskade gud världen att han utgav sin enfödde son…” ”Gud bevisar sin kärlek till oss däri att Kristus dog för oss, medan vi ännu var syndar.” (Rom 5:8).

Det som sker på korset är naturligtvis ett mysterium. Hur ska vi förklara innebörden av Jesu död? Vi kan svara med att säga att på korset fullbordas Guds frälsningsverk. När Jesus utropar ”Det är fullbordat” då är grunden och villkoren för vår frälsning lagd. Det är då Gud försonar världen med sig själv.

Man brukar säga att Jesu död på korset har ställföreträdande innebörd. Han dör i vårt ställe. Vi kan bäst förklara detta genom att återge några skriftord.

”Genom Sonen har vi friköpts och fått förlåtelse för våra synder”. (Kol 1:4). ”Men nu har Kristus trätt fram, en gång för alla… för att utplåna synden genom att offra sig själv.” (Hebr 9:26). ”Han var sargad för våra överträdelsers skull och slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom, för att vi skulle få frid, och genom hans sår blir vi helade.” Jes. 53:5.

Det är detta som sker på korset. Här ligger Långfredagens hemlighet förborgad.

Korset talar till oss om livet. Är inte korset symbol för döden? Jo, men för en död som leder till liv. ”Det var inte möjligt för döden att behålla honom”. Jesus stod upp ur graven och mötte lärjungarna med ett budskap. ”Jag lever ni skall också leva.” Och Johannes skriver : ”Så uppenbarades Guds kärlek hos oss: Han sände sin ende son till världen för att vi skulle få liv genom honom.” (1 Joh 4:9). Men det livet kommer inte automatiskt till oss. Vi måste ta emot det. Endast mottagen nåd ger evigt liv.

En av rövarna på korset var den förste att få del av Jesu försoningsverk. Vilka meriter hade han? Inga. Vilka löften gav han? Inga. Han bara erkände sina synder och bad om nåd. Och det räckte. ”Idag skall du vara med mig i paradiset.” Personligen har jag ingen svårighet att erkänna mitt släktskap med rövaren på korset. Inte så att jag i juridisk bemärkelse har gjort något som förtjänat döden, men ljuset från Frälsaren på korsets stam avslöjar fläckarna. Jag vet vad skuld och skam är men jag vet också vad Guds nåde är. Det handlar det inte om mina meriter. Det handlar om Guds nåd. Därför identifierar jag mig hellre med rövaren som hade kommit underfund om sitt behov av nåd än med den hemmavarande sonen i berättelsen om den förlorade sonen och farisén som bad i templet som bara såg sina egna meriter och inte behövde Guds nåd.

Till sist vet jag att det är bara Guds nåd som gäller. Då vet jag att jag, tack vare det som sker på Golgata den här dagen skall kunna bedja Jesu sista bön ”Fader i dina händer lämnar jag min ande. Och jag skall kunna jubla med Paulus: ”döden är uppslukad och segern är vunnen”.

Idag står korset mitt framför oss Vi kommer inte ifrån det. Han som hänger på korset säger till oss: ”Min kropp för dig utgiven. Mitt blod för dig utgjutet.”